torsdag 30 november 2006

There must be some kind of way out of here...

...said the joker to the thief..
Hur kommer man på en sån fras? Tja enligt förståsigpåarna läste Dylan Bibeln mycket då 1966 och i sitt ständiga amfetamin rus kändes väl frågan "varför tar folk inte livet allvarligare, det är ju inget skämt" - viktigt. Själv undrar jag ofta varför folk tar skitsaker i livet så jävla allvarligt...

Hur som helst så får man leta för att hitta en mer cover-sönderspelad låt... (Eller ja egentligen inte... kom just på "Stairway to Heaven" och "Smoke on the water") men allas vår hjälte Jimi Hendrix har ju gjort låten odödlig och lär väl alltid vara den som låten förknippas starkast med (sorry Dylan).
Här nedan finns i alla fall en riktig Ståpälsversion med Slowhand på krämig gura & Lenny på hes/rå sång. Kanon.

Ja jävlar, får inte du ståpäls av det här så är du för stressad- ta en whisky!



Bättre än Jimi, njaaee- vet inte. Jimi är ju Jimi, men det är riktigt bra feeling här...
ps) Checka ut snubben i publiken på slutet. De lirar på hans party ;-)

lördag 18 november 2006

Världens bästa okända gitarrist

Jag har alltid älskat Hey Joe med Hendrix. Men tvärt om vad de flesta tror, var han inte först.
Den som skrev den hette Billy Roberts men han gav enligt uppgift aldrig ut den.
Den tidigast inspelningen jag personligen nånsin hört är en långsamt skön ballad version med Tim Rose och den inspirerade enligt uppgift Hendrix att göra sin brutala version.

Anyhow, nedan - något helt annat!
Världens bästa okände gitarrist, i en makalös version av Hey Joe. Kolla hur lätt han river av riff som Slash skulle döda för att klara av en bra dag -och notera också hur 70-tals-skönt Hammondens krämiga sound bäddar in scenen i ännu varm musik-honung. Så jävla grymt...





Roy Buchanan - Hey Joe!
(jag lägger ut Tim Roses version nån annan gång)

Gung Gung Gung

(EDIT - DENNA VIDEO ÄR INTE LÄNGRE PÅ NÄTET, OM JAG HITTAR DEN IGEN SÅ LÄNKAR JAG OM DEN)

Brukar jag ha fel?
Klicka och stå ut de första 20 sekunderna..
Vänta, lyssna!
Gungar det egentligen inte förträffligt skönt?
Nu är du fast.... Gung gung gung...

Hör Aron Nevilles gurglande stämma och orgelns hesa hackande moua moua...
Sakta men säkert kommer John Hiatt's inlägg med "have you seen my baby mmmmm walkning down the riverside..." och hela det sköna off-beat gungandet med enkla distinkta trumslag att föra dig in i sydstatsträsket djupare regioner....
Varför har du aldrig hört det här förut?
Spela igen? Ja, naturligtvis!!



Neville Brothers med John Hiatt i Yellow Moon från 1988
(Att de på slutet har ett litet krig mellan sax och gitarr får man ta.)

torsdag 9 november 2006

Riktig musik. Första inlägget..

Jo det kan du fethajja, det är klart att det är AC/DC!!!